Teaterns uppgift är att konfrontera och vidga de rum där den tillblir, emotionellt, intellektuellt, kroppsligt och rumsligt.

Teaterns form ska vara i ständig förändring. Varje gång teatern tillblir ska den tillbli i en ny form, i ett nytt rum.

Teatern ska vara en konstant förhandling av relationer, på teatern och i verkligheten, och av relationen mellan teatern och verkligheten.

 

Teatern ska vara öppet dogmatisk.

 

Teatern ska arbeta med emotionalitet och upplösning, och förvirra och omskapa de redan anpassade och formulerade narrativen, och skapa ett frirum, från de redan anpassade och formulerade narrativen.

Teatern ska spegla narrativen, och undersöka sorgen bakom reproduktionen. Teatern ska skapa rörelse, rörelse; allt annat är smärta.

 

Teatern ska skapa intima rum, men hjälp av små rörelser.

Teatern ska skapa emotionell rörelse.

Teatern ska skapa emotionell förvirring.

 

Teatern ska skapa ett öppet rum, som ett öppet sår, som en lindring.

 

Teatern ska skapa tomrum.

 

Teatern ska skapa närvaro baserat på lyssnande.

Teatern ska vara små, små detaljer.

Teatern ska skrika. Ett skrik bakom en ljudisolerad glasvägg.

Glädjeskrik. Sorgskrik. Vrede.

 

Teatern ska vara ett imperativ.

Teatern ska vara passiv.

Teatern ska vara raseri raseri raseri.

 

Teatern ska arbeta transparent.

Teatern ska arbeta fiktivt och dramatiskt.

Teatern ska skapa introverta rum,

och vara publikens associativa upplevelse.

 

Teatern ska vara i rummet mellan skådespelare och publik.